Count down

Efter förra veckans handledarmöte samlade jag mitt lilla garde på VA för ett krismöte. Det tog oss (jag, Yanhua och James) inte lång tid att komma fram till att december kommer bli KAOS. För varje insikt vi fick om hur hårt vi sitter så skrattade vi mer och mer så tårarna spruta. Enda utvägen för mig att styra upp det här är att rucka på lite regler och halvera antalet råttor. De senaste dagarna har varit mycket fokus på skrivandet. Känner mig ganska nöjd men det är alltid svårt att skiva en bad ass diskussion utan resultat. Ett lass med råttor kommer nästa vecka och då ska James sätta skalpellen i dem och operera i mega speed. Sedan får jag kela med dem några dagar så de inte blir trilska när väl microdialysen ska köras. En arg råtta är aldrig skoj….framförallt inte när det BITS! Sedan får vi bara hålla tummarna att min baby HPLC känner för att samarbeta annars skjuter jag mig själv (eller åtminstone gråter frustrationens tårar).

Förra veckan, över Thanksgiving, hade jag Lisa och Anna här i lägenheten. De var inte så sugna på att bo på det hotellet de hade bokat eftersom de hade bed buggs så de crashade här istället. De lämnade massa snask som tack och detta gottar jag mig fortfarande i.

Jag har även fått nya roomies (som Lisa redan träffat i ett mindre påklätt tillstånd). Först var det en överklassbrud från England men för varje dag som går så flyttar det in en ny….så nu är de tre. De har sådan där skön överklass dialekt, fnittrar istället för garvar, vet inte hur man tar ut soporna (eller för den delen hur man slänger sopor i soptunnan), tycker NY är mörkt, läskigt, skitigt och allting ligger så långt bort och maten är äcklig….MEN trots dessa små skavanker så är de faktiskt riktigt trevliga. Och eftersom jag blir ett miffo om jag är för mycket själv så räddar de min psykiska hälsa med sin närvaro.

Men nu till min lilla semester i ”semestern”-Minnesota. Vistelsen varade från onsdag till söndag….trodde jag. Upptäckte på bussen på väg till La Guardia att jag hade bokat fel flight hem och att jag skulle åka lördagen istället för söndagen och då MISSA NOAHS KONSERT! Detta gick inte för sig så jag bokade om min flight på plats i Minneapolis. Blundade, drog kortet och släppte det. En rimlig syn på sina utgifter…och sen hamnar man i lyxfällan. ”Svenskan som ville leva the american dream på CSN”. I Minnesota var det kallt och fruktansvärt likt Sverige. Jag är van med 30-40 grader och sjuk luftfuktighet men nu var det -10 och isigt regn. Lyckades hinna med många familjeaktiviteter på den minnesotiska landsbygden. Han även med att få träffa Noahs tjocka släkt och blev invigd i deras Thanskgivingtraditioner. Mycket mat och mycket Bonka (tärningsspel). Väl tillbaka i Minneapolis hanns det med sushi, häng, zoo, träffa Mia, konsert och mycket skratt. Känns helt fantastiskt att jag har så fina släktingar här i staterna. Kände mig riktigt amerikansk när även JAG kunde åka och hälsa på släkten under Thanksgiving. Säger bara, MYCKET KÄRLEK!

En annan liten miss jag insett (förutom fel flight hem)är att jag inte anmält mig till min egen examensfest. Kunde ju vara kul att gå på den! Det ordnar sig alltid men jag känner mig lite vimsig. Vardagslivet i Sverige börjar nog hinna ikapp. Sedan gjorde jag ännu en miss och glömde min svenska telefon i Worthington. Det har resulterat i att jag försover mig eftersom alarmet på min amerikanska telefon inte är att lita på.

Några insikter:
Jag har börjat kalla NY för the city….Så trooooooo.
Jag har blivit mer aggressiv och mindre svennebanan i vardagens små konflikter. NY style helt enkelt.
Jag ska aldrig forska igen. Tar för mycket tid och energi. Men jag är glad att jag insett det. Nu kan jag stryka det från potentiella framtida jobb-listan.
Dumplings är gott förutom i Kina.

Japp, två och en halv vecka kvar. Inom mig rasar ett känslokrig.

Från morfin till kokain

Mycket jobb nu! Hade möte med min handledare idag och hon var FRUSTRERAD och lite upprörd över att mitt projekt flöt på i snigel fart och utan resultat. Hon var i för sig nöjd med HPLC:n, vilket har varit mitt hjärtebarn, så allt var inte bara bad. Man blir nog bättre med åldern att ta kritik…men det är fortfarande inte lätt. Gjorde i alla fall en plan för mitt projekt (äntligen) och nu ska jag jobba som en tok så att det blir något vettigt at det hela. Vi ska också börja skjuta kokain istället för morfin och idag sliceade jag hjärna. Nördigt men ändå ballt!

I veckan satsade jag på att dricka mindre och sova mer, och jobba jobba jobba. Och det är ju helt otroligt vad hjärnkapaciteten ökar när man är fresh i skallen. Hann även med musikal (Wicked) på tisdagen. Vi var dock två trött Mount Sinai studenter som nickade till under balladerna. Middag i meatpack på onsdagen och shopping på torsdagen. Försökte hooka up med en av mina amerikanska roomies. Hon har bjudit med mig på allt möjligt sedan hon flyttade in men jag har alltid varit upptagen. I trosdags sa jag,JA!...och då backade hon direkt. ..och nu är vi tillbaka på artighets stadiet. När hon har bjudit med mig, har hon gjort det bara för att vara trevlig när hon egentligen inte haft något intresse av mig? Amerikanskor, inte lätt att komma dem in på livet

Helgen flöt på i vanlig ordning. Kultur och fest! Tight schema! Nördfest med Mount Sinai med. school studenter, cabaret, South Side, shopping, japansk middag, Pink Berry, Jazz i harlem, barhäng i SOHO fransk brunch, dansshow, thai middag och shake chack. Och allt detta avnjöts i sällskap av Anna, Camille och Edward i olika konstellationer med gästartister. Skulle krävas en bok för att förklara denna helg i detalj.

På onsdag bär det av till Minnesota. Ska fira Thanksgiving där med mina släktingar. Jag hade en liten ide om att det skulle bli rehab för Louie men jag har fått det förklarat för mig att det kan jag glömma.

För första gången i mitt liv (när jag är ute och reser och förutom när jag blivit rånad eller mega sjuk) så längtar jag hem lite granna. Men vi peppar här i NYC! Edward åkte idag så nu är det bara tre flickor kvar i kärngänget men vi har en master plan. Har redan börjat boka in alla möjliga aktiviteter i december så det kommer bli en dundermånad trots mörker och kyla. Dock en dyyyyyyyyr månad. Ska det lekas så kostar det. Känner redan nu att jag kommer få massa skit (från mig själv också när jag kommer hem) för att jag ens vågar tänka tanken att jag skulle längta efter att åka ifrån denna fantastiska FANTASTISK stad!

Fick just ett samtal av Lisa Runnéus. Verkar som att Park Avenue Inn åter slår upp dörrarna för långväga gäster.

Mycket fight

Ännu en vecka har passerat i speedway fart. Jag gör typ lika mycket här på en vecka som jag gör på en månad hemma (två månader om man räknar höstmånader). NY ger otroligt mycket energi och jag har hela tiden inställningen - jag är i NY NU det är bara att köra - men ibland måste även jag inse att jag blivit besegrad av dessa oändligt långa dagar....fast snart är det count down till hemresan och då finns det FAKTISKT ingen tid att förlora.

Förra tisdagen var jag och Anna på Rangers vers. Capitals. Var riktigt ballt att kliva in på Madison Square Garden med en Bud Light (Dyraste ölen hittills. Kostade lika mycket som ett sexpack) i sin hand. Tyvärr förlorade Rangers. Mest kul var fighterna! Kändes lite iscensatt när olika spelare från vardera lagen slängde av sig handskar och hjälm och började puckla på varandra. Alla, inklusive domarna, stod sedan och väntade tills de små pojkarna fått avreagera sig under publikens jubel.

På onsdagen var det Robyn konsert. Helt underbart fenomenalt bra!!!!!Det tycket även de hundratals gay killarna som utgjorde 80 % av publiken. Jag, Anna och Maria (en ny swede) tog ut segern i förskott och såg oss bli släppta längst fram vid scenen med perfekt sikt och kanske även lite touch. Gay guys är jätte snälla har man ju hört och på konserter i SVERIGE så är det bara att mosa på om man vill komma långt fram. Så var inte fallet denna kväll. Hann knappt ta två steg förrän vi hade tre gay guys som började skrika på oss. De var inte sena med att visa långfingret och sedan haglade svordomarna (engelska och svenska). Mycket fuck you hit och fuck you dit. Allt detta på gayaccent. Jag var mest i chock och kunde inte sluta skratta. Efter det var vi hatade av alla och kom inte en centimeter till. Hade vi inte mycket för att vara blonda och svenska.

Det har varit kalas väder här i helgen...lite alp känsla. Vinter men ändå varmt. Det har varit strålande sol och 18 grader varmt. På lördagen hade jag Edward och Khaled en heldag i east village/soho/lower east/china town. Hann med marknad, frosseri i donuts (på NY bästa donuteria) och vietnamesiskt käk.
Kvällen höll på att börja med katastrof när jag började mucka gräl i tunnelbanan. Jag och Edward är på väg ner till Mid town för att möta upp Khaled och hans soccer klienter. Jag känner att snubben som sitter bakom mig rör vid mitt ben hela tiden. När jag ger honom arga blick ser jag hur han snabbt stoppar ner en trave kort (metrokort, kreditkort mm.) i fickan. Min koppling blir, HAN ÄR EN TJUV! Så jag ber honom att lämna tillbaka mina prylar. Han blir självklart tok förbannad eftersom han inte är någon tjuv utan en helt vanlig människa som sitter och fipplar med sina EGNA kort. PINSAMT! Hans polare blir tvungen att lugna ner honom och jag ber om ursäkt om och om igen. Hahahaha, kunde ha gått riktigt illa. Tur att det var så mycket folk på tunnelbanan…och så här i efterhand så hade ju alla dessa folk även sett om han börjat rota i min väska men ibland handlar men på impuls. Resten av kvällen fortsatte tyvärr i katastrofens tecken. Det var jag+mina tjejer och Khaled + hans polare/klienter (en före detta sirius tränare och en spelare från asyriska). Många taxiresor hit och dit. Någon hade inte leg med sig. Någon var för full och behövde eskorteras hem. Några blev haffade av polisen. Vissa kom inte in någonstans. Några försvann spårlöst. Några hivade i sig mängder av gratis sprit i chelsea och tog sen en taxi till lower east…men eftrersom båda somnade i taxin så bad de taxidrivern att vända hem igen väl på plats i LES (det var jag och Edward).

På söndagen kände jag att jag måste kompensera för helgens spritfyllor och göra något kulturellt så jag gick på Metropolitan museum. Enorma salar med massa gammal konst och grejer. Jag spenderade dock mest tid framför den moderna konsten. Sen köpte jag en plansch.

Det har varit en miserabel vecka på jobbet. Fick inga resultat från microdialysen (även fast det också är resultat), vattnet är kontaminerat och serotoninet hamnar mitt i kontaminationen. Har fastnat i mitt skrivande OCH jag kan faktiskt inte skriva så mycket mer eftersom jag INTE börjat med mitt experiment än. Börjar känna mig lite stressad! Men av erfarenhet så vet jag ju att sådana här skolgrejer alltid löser sig.

Så veckans lärdom: Amerikaner är inte tysta och timida som svenskar. Trampar man dem på tårna (eller anklagar dem för stöld) så blir de förbannade.

Nu är det dags för en ny vecka och almanackan börjar redan bli fullklottrad.

SAKNAR

Great success

Smyg fotar Khaled

Jenna på väg från tunnelbanan till sjukhuset i Bronx

Bron från Manhattan till Bronx



Halloj! Äntligen ett genombrott på denna oändliga strävan efter perfekta peakar. Ni som känner HPLC vet vad jag talar om. Det har varit många bumps in the road. Packningar som pajat, strömavbrott, kontamination i mobila fasen, dåligt kalibrerad våg och pH mätare, dippar och ghost peaks i kromatogrammet, dopamin peaken försvinner i en jävla backe orsakad av den artificiella cerebrospinala vätskan…you name it. MEN i torsdags körde vi ett gäng prover över natten. På fredag morgon analyserade jag dem och fick fram koncentrationer med hjälp av min nästan perfekta standardkurva. Det blev succé! Resultatet blev precis som i litteraturen. Första gången jag lyckas få det resultat som jag önskar och förväntar mig. Ska köra några tester till med morfin i veckan och sedan går vi på de tunga grejerna. De lyckligt lottade råttorna ska få så mycket kokain så att dopamin och serotonin sprutar ur öronen på dem.
Förutom långa dagar på jobbet så har det socialiserats mycket den senaste veckan. I tisdags var jag på stanton social med Anna, Camille och Edward. Läcker tapas med läckra viner. Jag och Edward (som var lite törstigare) gick sedan på jakt efter en klubb där de varje tisdag har öppen bar. Och klubbens namn-happy ending. Like like like.Väl där så var vi en halv timma för tidiga för gratis sprit. Eftersom vi båda skulle upp i arla morgon gjorde vi det kloka beslutet att åka hem istället…och tack gode gud för det-var det första jag tänkte på onsdag morgon. På onsdag kväll åt jag middag med Annika, Filip och Olle på Tau. Goda förrätter, lite besviken på huvudrätten (typ som på Jay Fo´s i U-town). Men stället var packat och sjukt coolt! På torsdag mötte jag upp med Anna och Coffe på Grand Central. Det var riktigt trevligt att få skvallra lite om Uppsala.
Fredag! (Tar nytt stycke för helgen. Är ju dem jag lever för. Lite skämt fast lite sanning också) Mötte upp Camille och Anna på ett brasilianskt ställe i Hell´s Kitchen. Sjukt god mat. Kanske bästa hittills. Sjukt starka caprinas. Blev helt plakat på två stycken. Hel runda om fötterna gick vi vidare på en impro/theater/musical/stand up. Skådisarna valde ut en nörd i publiken som fick berätta lite om sitt liv och sedan gjorde de en show om detta. Kalas kul. Speciellt om man är kalas. Jag och Anna drog sen vidare till East Village och mötte upp ett gäng. Blev en riktig fjortis kväll. Tok mycket folk på stan (antagligen pga NY maraton) och vi kom inte in någonstans. Kalla men ändå vid gott mod gav vi upp och tog tunnelbanan hem.
Lördag! Lite shopping i midtown. Träffade sedan Khaled hemma hos mig. Vi svirade om till välgörenhetsmiddag och drog ner till Soho. Många löpare på plats och maten var GI. Jag drack vin. Alla gäster var eldsjälar och jag kände mig som världens sopa när jag inte hade öppnat några barnhem/skolor i Afrika eller samlat in pengar till HIV/cancer forskning. Vad gör jag för mänskligheten? Injicerar kokain i råttor? Men för att citera James på jobbet, ”I´m givning people a second chance in life”. Låter mycket bättre. I alla fall, otroligt imponerade att det finns så många osjälviska människor som gör så mycket för andra. Tog sedan en drink på Crosby Hotel och gjorde lite kändis spaning. Hillary Swank bland annat! Kvällen slutade på en hemma (riktig college fest fast med folk i min ålder) i Tribeca.
Söndag! Jag och Khaled stod och hejade på löparna som sprang NY maraton. På kvällen käkade vi sushi och såg bio.
Denna vecka bjuder på Rangers vers. Capitals och Robyn. Excited!

Fantastiskt familjefläng

Ännu en vecka har gått och den har varit lika, om inte mer, fullspäckad av aktiviteter som alla andra veckor här. Att få ha familjen på plats har varit så himla najs. Jag har blivit så bortskämd och fått uppleva underbara saker.
Dagarna på labbet har också varit häktiska. I fredags gjorde vi första mikrodialysen. Råttan som vi använde var en överbliven stackare som växt sig stor och stark. Eftersom den aldrig varit utsatt för försök så var den inte särskilt van med människor. Detta resulterade i att den skrek som en gris när man rörde vid den och det slutade med att min stackars post doc blev biten i fingret. Från och med nu blir det mer gos med råttorna så det inte blir cirkus varje gång man ska gör ett försök. En liten detalj var dock mycket märklig. När James kom in i rummet och började gulla med argbiggan så blev hon aldeles lugn och vi kunde sätta på alla slangar och utföra experimentet. En riktig tjejtjusare!
Kvällarna har varit packade av restaurangbesök, shopping, kultur och musik. Förutom mamma, pappa, syrran och brorsan så var också Fia med och lekte. Hon och hennes kompis Johanna tog en liten avstickare från sin Sydamerika tur för att möta upp sina boys i NY.
På fredagen efter jobbet tog jag med ungdomarna på äventyr. Vi ”klubbade sönder” Lower East och kom hem med trötta fötter i arla morgon. På lördagen hade jag och familjen lite svårt att få kontakt så det slutade med att de åkte hem till mig på park ave samtidigt som jag åkte till deras hotell. När vi väl var på plats hos varandra fick vi kontakt. Möttes sedan upp i Williamsburg. Denna lördag skulle visa sig bli helt fantastisk. Först gick vi till Brooklyn Brewery. Alltid lika trevligt! Strosade lite i second hand butiker och åt sedan middag på Peter Luger (känt steak house). Fantastisk mat och fantastiskt sällskap.
Hela NY har kryllat av konstiga figurer hela helgen. Halloween är enormt stort här. Efter Williamsburg drog jag och syrran hem till mig och sedan slöt Anna och Camille upp. Mycket bubbel, mycket ost och mycke mycke ansiktsfärg. Vi tänkte bryta den amerikanska slut-trenden och istället klä ut oss till ett gäng ur the Warriors. Tog en taxi ner till SOHO och klev in på världens sjukaste och briljantaste halloweenfest. Tok mycket folk, as bra dekorationer och herre jävlar bra musik. Stimmade runt och dansade som en galning till sex på morgonen. Ibland har man flyt, asså!
Denna vecka kommer bli ganska lugn (jämfört med de senaste veckorna). Mycket mycket jobb. Imorgon blir det tapas med Anna, Camille och Edward. På onsdag ska jag äta middag med Olle, Filip och Annika. I helgen är det NY maraton och då kommer Khaled på besök igen. Har vi tur så har han tid att ta med mig på massa skoj i anslutning till loppet.
Efter att alla mina nära och kära har åkt så känns det äckligt tomt. Har verkligen blivit bortskämd med så mycket kärlek. Sitter och äter Ben & Jerry´s och tycker lite synd om mig själv….fast det är det egentligen inte. Har det hur bra som helst. Har träffat underbara människor här, och för att citera min syster ”sluta gnäll, du bor ju för fan i NY”. Hell yeah!!!!!!

Utlovade bilder 1